Fem är inte en tid att stiga upp, fyfasen.
Lördag 7 februari
Min första jobbtur någonsin som jag börjar klockan sex, känns som natt, ser ut som natt, är natt... fy jävlar för väckning klockan fem säger jag bara.. Första timmarna var jag inge kul att jobba med, osocial till tusen och klämde inte fram fler ord än absolut nödvändigt men tro det eller ej men det var nog inte alls så jobbit som jag hade trott ändå. Sista timmarna var jag lika glad och pratsam som vanligt och hann med en massa efter att jag slutade.
Träffade först mamma, åkte sen till pappa och hälsa på en stund också. Hem via och vidare till Abc för att träffa Cappe, så drog han till Klubben och jag hem men Casso var också i Klubben fick jag veta så då ville ju jag också dit hihi, så stack dit och spela bilis med Casso, Simme, Jontte, Jukki och Cappe. Vidare till Serendi allhopa för Rappakalja, skitkul spel!
Så stack alla lite hit och dit efteråt, hade velat dansa men efter att ha varit uppe sen fem i morse så blev det hem och slockan istället, min kropp är inte van med sånthär.
Klockan är ju natt...