Åker hemifrån och hem på samma gång.
Känslan av att gå i en alldeles ny stad och tänka att nu går jag hem. Hem till mig, till mitt eget hem, det är konstigt, man förstår det inte riktigt sådär direkt.
Du vet att du ska bo där en lång tid framöver, att du kommer träffa mängder av nya människor och få väldigt många nya vänner, dessutom börja en ny skola. Alltihop är så spännande men samtidigt ledsamt för hela det liv du har byggt upp tar liksom slut där och då. Du kommer inte kunna springa ut på en kaffe med dina gamla vänner precis när du vill och allt som är välkänt försvinner. Kanske är jag lite fjollig men visst känns det också jobbigt att mamma inte kommer vara nära längre utan långt borta i en annan stad.
Men man vänjer sej fort tack och lov. Dessa år kommer bli alldeles otroliga och vi kommer alla få vänner och minnen för livet!
